Bankhemligheter. Bara om komplexet

Visst brukar många av oss regelbundet använda de mest mångsidiga tjänsterna i affärsbankerna. Vissa kunder föredrar att behålla sina pengar i kreditinstitut, andra litar på sina värderingar (kassaskåp), andra blir låntagare, så att de kan köpa objektet av välskötta drömmar mot räntan. Plastkort för bekväm användning av löner, olika tjänster, brådskande överföringar med öppnandet av ett personligt konto eller utan det - nu försöker varje bank erbjuda sina kunder något nytt och skapa en sund konkurrens om "jättarna" i denna sektor. Självklart finns det också tillräckligt med nyanser här. Men varje kund hos ett kreditinstitut bör ta hänsyn till en sådan funktion som bankhemlighet. Vad är dolt i detta koncept, och vilka garantier, liksom problem, förvärvas av honom av en person som tjänar på detta område?

Till att börja med är det nödvändigt att skilja på en gång sådana definitioner, som en kommersiell och bankhemlighet. Den första är faktiskt ett bredare koncept än det andra. I vissa källor kan man ens överträffa en sådan tolkning som definierar kreditinstituts hemlighet som en av de kommersiella sorterna. Detta är dock inte helt sant. Bankhemligheter är lagen för dessa institutioner, på grundval av vilken alla företrädare för organisationen är skyldiga att lagra all information om sina kunder som de har till hands utan tillgång till det av tredje man, även om informationen inte är av särskilt värde.

Som i de flesta sådana fall finns undantag från reglerna. Ibland har en bank helt enkelt ingen rätt att vägra vissa organisationer att tillhandahålla information som berör kunder. Sådana institutioner är först och främst företrädare för statliga organ. För ett sådant förfarande krävs dock en bra anledning för att motivera raderingen. Till exempel, den komplicerade, förvirrande eller misstänksamma karaktären av en finansiell transaktion som utförs av en kund i händelse av att beloppet är lika med eller överstiger 600 tusen rubel. I detta fall innebär lagen om banker obligatorisk kontroll av transaktionen. Detta görs för att förhindra finansiering av kommersiella organisationer av terroristgrupper, liksom penningtvätt.

Bankhemmelighet innebär att information om alla konton samt de belopp som institutionen mottar för lagring enligt villkoren i de ingåda insättningsavtalen innebär en smal personkrets. Liksom när det gäller enskilda personer och juridiska personer kan all information endast lämnas till kunder, deras officiella representanter, förvaltare, rättsliga organ samt försäkringsbolag och företrädare för förundersökningsorgan i brottmål och administrativa ärenden (det måste vara ett åklagarens samtycke) .

Om innehavaren av en deposition eller ett annat konto avlider, då har bankhemmeligheten följande egenskaper. Om det finns en skriftlig vilja (notiserad eller utfärdad direkt av kreditinstitutet) kan de personer som anges i detta dokument få all nödvändig information. För att göra detta måste de visa bevis på identitet. Dessutom mottas information utan att lagen bryter mot notarius publicus. För detta måste kontoret göra en förfrågan. I det här fallet svarar bankens medarbetare som ansvarar för att dessa skyldigheter uppfylls, på institutionens brevhuvud. Informationen ska fullt ut svara på alla frågor som anges på begäran.

Om det rör sig om utländska medborgare (personer med utländskt medborgarskap), innebär banksekretess att alla nödvändiga uppgifter tillhandahålls till konsulära institutioner.