Onomatopoeic ord - hur man skiljer och vilka delar av tal inkluderar

Denna mycket intressant fenomen som onomatopoetiska ord eller onomatopoeia, som finns i nästan alla språk i världen, men i studien av både inhemska och utländska språk av någon anledning, är detta ämne ofta förbigås. Ryska språklektioner, är dessa ord nämns i förbigående, bara i studiet av inpass. De två grupperna har gemensamma funktioner, till exempel problem med ordbildning.

För att skilja från onomatopoeia interjection är mycket enkelt: de första uttrycka känslor, utan att namnge dem - "Åh", "ah" och så vidare. Men onomatopoetiska ord imitera ett ljud som "bang", "klick", "mjau", och så vidare .. Naturligtvis är en sådan simulering inte perfekt, men det är bärare av språket, som regel, är klart utan ytterligare förklaring. Det är också intressant att utan att vara i själva verket en fullfjädrad ordklass har onomatopoeia vissa semantik, det vill säga "set av ljud" är inte utan en viss känsla. Dessutom semantiken av onomatopoeia ändras inte beroende på sammanhanget, att medan interjektioner värde kan exakt fastställas endast beroende på tonen och språksituationen.

Men onomatopoetiska ord är mycket viktigt, både på ryska och på andra språk. Det börjar bildas med onomatopoetiska ord och jämföra föremål, företeelser, levande varelser med ord som representerar dem. Till exempel kommer hösten många barn utse "bang", och bilen - "Bi-Bi". Också, ibland dessa ord är separata delar av tal, särskilt väl exemplifieras i det engelska språket.

Det är intressant att nästan alla mångfalden i världen av ljud kan placeras i onomatopoeic ord. Exempel på mycket enkel - varje barn kommer att skildra bina surrade eller prasslet av gräs, en hund skälla och bräkande får. Men på olika språk, kommer det att låta helt annorlunda, det är en intressant inslag i detta fenomen.

Ryska motsvarigheten till "doodle" på franska - "cocorico" och på engelska - "cock-a-doodle-doo". Dessutom har japanska katt jama gillar inte italienska. Anledningen till detta tros vara bildandet av den komplexa karaktären hos originalljudet. Eftersom det mänskliga röstapparaten inte helt kan förmedla mångfald rasslar, knarrar, prasslande och surrande, det enda sättet - att imitera dem runt, baserat på endast en del av det karakteristiska ljudet. Dessutom finns det också subjektiva uppfattningar om samma ljud olika människor, det är därför onomatopoetiska ord på olika språk skiljer sig från varandra, men båda har någon gemensam grund.

Engelska språket i betydelsen onomatopoeia användning är oerhört intressant, eftersom det de blev utbredd. Buzz sound - Buzz - gick in i ett substantiv och ett verb med samma värde, samma sak hände med ljudet av väsande - hiss. Och dessa engelska ord härstammar från onomatopoeia, - ett stort antal. Förresten, på ryska, också, det finns fall då onomatopoetiska ord omvandlas till självständiga delar av tal, men de flesta av dem är online slang.