Translationsteori (dess historia och problem)

Bland de problem som intresserar sig för lingvistik är en viktig plats att studera de språkliga egenskaperna hos aktiv talaktivitet av den interlinguella naturen, som kallas "översättning". Teorien om översättning faller ofta i lingvisternas uppmärksamhet.

Det är svårt att överskatta betydelsen av översättning, som sedan starten började uppfylla den viktigaste sociala funktionen, skapa förutsättningar för interlinguell kommunikation av människor. Det uppstod i den extrema antiken när föreningarna av människor som talade olika språk bildades i civilisationshistoria. Omedelbart fanns det människor som äger dem två och hjälper till att kommunicera andra människor från dessa föreningar. Som sådan fanns inte den allmänna teorin om översättning ännu, men varje specialist på detta område hade sitt eget tillvägagångssätt.

Efter att mänskligheten uppfann skrivning, gick specialister på översättning av officiella, religiösa och affärskrifter till gruppen tolkar och tolkar.

Skriftliga översättningar har gett människor möjlighet att ansluta sig till andra nations kulturarv. Nationell litteratur, vetenskap och kultur har fått gott om möjligheter till interaktion och ömsesidig anrikning. Kunskap om främmande språk gör det möjligt att läsa skript. Men inte alla kan behärska ett enda främmande språk.

Den första teorin om översättning skapades av översättarna själva, som försökte generalisera sin egen erfarenhet, och ofta erfarenheten av sina kollegor i affären. Naturligtvis berättade de mest underbara översättarna av sin tid världen om deras strategi, men deras konceptuella beräkningar svarade ofta inte mot moderna vetenskapliga principer, så att de inte kunde bilda ett sammanhängande abstrakt koncept. Ändå behåller teorin om översättning fortfarande intresse för de överväganden som de har skisserat.

Även i antiken, uppstod en diskussion mellan översättare om korrespondensen av översättningen till originalet. Genom att göra de allra första översättningarna av heliga böcker, inklusive bibeln, försökte de flesta specialister bokstavligen kopiera originalet, vilket gjorde översättningen vag och ibland helt oförståelig. Därför försöker vissa översättare att rättfärdiga den teoretiskt större friheten för den översatta texten från originalet, det är ganska rimligt att rättfärdiga behovet att översätta inte bokstavligen, men innebörden, ibland till och med helt enkelt intrycket eller charmen hos en utländsk text.

Även deras tidiga uttalanden om översättarens mål indikerar början på diskussionerna, som idag, i vår tid, handlar om teori och övning av översättning.

Två typer av översättningar, växlande, lyckas alltid varandra i processen med kulturell utveckling. En grupp av specialister anser att översättningen borde motsvara de modersmålarnas särdrag och vanor, medan den andra gruppen tvärtom försvarar originalets språkstruktur och även tvingar sig att anpassa sig till det modersmålet. I det första fallet kallas översättningen gratis, i andra fall är det bokstavligt.

Precis som vid verbal kommunikation anses texter för de som talar och för dem som lyssnar anses vara likvärdiga, så den översatta texten anses motsvara den översatta.

Konstverksamhet, vars teori och övning skiljer sig från översättningen av texter av vetenskaplig eller teknisk karaktär, har sina egna särdrag. Fiktionens funktion är den känslomässiga inverkan som den utövar på läsaren.

Med bekantskap med utländsk litteratur är alla världens läsare skyldiga till en konstnärlig översättning, en av de mest komplexa, vilket kräver att översättaren är resursfull, lever i text, skarpa av alla meningsorgan, kreativt självuttryck som inte döljer författarens originalitet.